Byggde en akustikvägg

<p><a href=”https://vimeo.com/117614574″>Timelapse</a&gt; from <a href=”https://vimeo.com/ottonorin”>Otto Norin</a> on <a href=”https://vimeo.com”>Vimeo</a&gt;.</p>

Annonser

Flexibel lösning & bra ljud

Nu när vårsolen värmer är det extra kul med ett par bra hörlurar så att man kan sjunga med högt och dansa på stan till folk omkrings förnöjelse.

Så vad ska man ha, det finns ju en djungel av lurar i olika färger, former, prisklasser och med olika styrkor och svagheter i ljud. Jag är ingen expert men till alla ni musiker, ljudtekniker, dis eller andra som då och då använder ett mixerbord men även gärna lyssnar på musik och ljudböcker i mobilen så har jag ett tips. Urbanears lurar ”Zinken” är ett par bekväma, hållbara lurar som kommer i flera färger och i mitt tycke låter bra. Men det jag verkligen gillar är flexibiliteten med sladden som har minitele i ena änden och vanlig telekontakt i andra änden. Lurarna har mineteleingång och stor teleingång vilket gör att du enkelt pluggar in lurarna både i din telefon, mixerbord eller förstärkare. Man kan också titta på film tillsammans med sin vän som enbart har minitele genom att koppla vidare genom Zinken-lurerna. Dom kostar runt tusenlappen men håller både för att sätta sig på och krascha på cykeln med. Jag har provat.

Det var dagens tips. Kolla in mer info om modellen på: http://www.urbanears.com/headphones/zinken/zinken-pumpkin/

IMG_2567 IMG_2568 IMG_2569

 

Påskpyssel & steampunk

photoGlad Påsk! För mig som varken tror på Gud eller godis så handlar påsken mest om att få en långhelg med familjen och få en anledning till meningslöst pyssel. En chans att experimentera med nya pysselmaterial tillsammans med släktens barn helt pretantionslöst. Gärna i solen med en kall öl. En av dessa pysselstunder målade vi urblåsta ägg för att hänga upp med sytråd. En klassiker. Färg, fjädrar och glitter över hela bordet. Förra året blev jag mest nöjd med min målade R2D2. Men iår villa jag prova något jag aldrig gjort och försökte mig på att göra ett ”rostigt-falsk-metall-ägg”. Så här blev det, inte som jag tänkt mig men helt ok första försök. Ett hett tips för att blåsa ur ägg är förresten att använda en dremmel med borr.

Untitled-1

IMG_2591

Jag har använt klippta pappersbitar av toarulle med aluminiumtejp från biltema över och sen akrylfärg, en trasa och lite tålamod. Det gäller att gnida lagom hårt så att aluminiumtejpen slätar ut sig utan att äggskalet går sönder. På ena sidan satte jag en ”poppnitad plåtlucka” så att stempunkkycklingen ska kunna ta sig ut när det är dags. Kanske växer den upp och till en sån här höna?

Michihiro-Matsuoka-Dora

Hönan är skapad av Michiriro Matsuoka, en japansk skulptör som använder lera och akryl för att göra fantasieggande kombinationer av djur och teknik som ser ut att ha kläckts ur mitt påskägg. Kolla in fler av hans fantastiska skulpturer här http://www.michihiromatsuoka.eu/index.html

IMG_2590

Syfodral & packning

IMG_2364Har du också önskat att du haft nålar, tråd och sax med dig många gånger både på historiska festivaler, lajv och i vardagen? Jag tänker ofta att jag ska ta det med mig men glömmer bort det eller tycker att asken med sysaker tar för mycket plats i packningen. En lösning kan vara att sy ett rullbart fodral i tyg med fack för det viktigaste sybehören. Det väger väldigt lite och går att trycka ner i fullpackad väska. Dessutom är det snyggt och nördigt. Jag föredrar att använda ull då det funkar väldigt bra att sätta fast nålar, spännen och annat smått i och dessutom är det lätt att handsy i utan att tyget drar sig. Självklart kan man använda vilken sorts tyg som helst, passa på att få användning för de där små restbitarna som blivit kvar efter senaste syprojektet vetja. När du ska bestämma hur stort det ska bli så lägg ut alla de sybehör som du vill ha i fodralet och rita ut hur stora fickor du vill ha för t.ex.. sax, nålar, vax och tråd. Sen är det bara att klippa och börja sy ihop. Jag valde att fodra mitt med tunt linne och brodera mina initialer utanpå. Som knapp för att hålla ihop fodralet när det är hoprullat använde jag en liten pingla men det går ju lika bra att sy en tygknapp, sätta dit en annan knapp eller bara knyta.

IMG_2367

Ögat & urskogen

öga1

Det här fotot har jag tagit på min kärastes öga. Hornhinnans djup och skiftningar förtrollar mig likt en urskog. Det sägs att ögat är själens spegel och kanske är det så, kanske inte men det är något med ögon som förtrollar och påvekar oss människor otroligt mycket. Forskning visar att oavsett kultur så anses stora ögon i förhållande till ansiktet vara vackert och människor känner generellt mer empati för djur med stora ögon än andra. Kanske beror det på att bebisar har stora ögon i förhållande till kroppen när de är små och det ligger därför inbyggt i oss att känna ömhet och kärlek för varelser med stora ögon. I vilket fall så är jag mycket fascinerad av Björns öga som tycks skifta färg från dag till dag och liksom en organisk urskog slingrar sig i lager av grönt, grått och brunt. Själv har jag stålblå ögon som aldrig skiftar i färg men ofta i känsla och uttryck. Jag säger som Leonardo da Vinci sa redan i mitten på 1400-talet, ”-My eyes are an ocean in which my dreams are reflected.”

 

Skruvstäd & vardagsrum

En viktig förutsättning för att kunna bygga och skapa saker är en arbetsplats att göra det på, material och bra verktyg. Och ibland kan skapandet av verktygen vara lika mycket kreativ process som byggprojekten. Speciellt när arbetsplatsen är en liten hyresetta med grannar runtomkring och tunna väggar. Mitt kombinerade vardagsrum/sovrum är också till och från en snickarbod, metallverkstad, sysal, ateljé och golvet är ett utmärkt klippbord. Det har dock hänt mer än en gång att jag råkat limma fast något eller mig själv i plastmattan och ryamattan har samlat på sig allt från små kugghjul till knappar och många meter sytråd. Det är väldigt spännande vad man kan hitta för skatter i den mattan när man dansar barfota.

En sak som jag upptäckt med vardagsrumssnickeriet är att jag har saknat ett skruvstäd att sätta fast material i som ska borras eller limmas. Problem är till för att lösas så jag önskade mig ett gammalt skruvstäd i julklapp av far som mycket riktigt gav mig ett rejält tungt paket. Efter några timmars rostslipande och ett par lager vit hammarlack blev det som nytt. En mörkbetsad skärbräda fick bli bottenplatta och bultarna försänkte jag med en vanlig borrmaskin.

IMG_2337

Att vara med blogg

Jag är med blogg.

En blogg ska fyllas med bland annat text har jag hört. Det här med att skriva. Det är min grej och ändå inte alls. Jag har projektideer, sångtexter, små kloka erfarenheter och osannolikt pinsamma historier i överflöd i mitt huvud. Men att skriva ner dom i en blogg är varken enkelt eller självklart. Dagbok har jag aldrig lyckats skriva mer än två dagar i sträck och ord räcker liksom inte för att beskriva det jag har i huvudet. I mitt inre har de här orden olika tonläge, små känslonyanser, några är tonsatta och alla har direktlänkar till bilder och referensminnen. Hur ska jag kunna skriva så att någon annan får uppleva och känna det jag känner? Det har väl varje författare,skribent och bloggare genom tiderna funderat på. Kanske bara att ge upp försöken att styra vad du som läser ska känna,tolka och se för bilder. Ok. Jag ger upp. Check.

Nästa hinder i mitt skrivande är att jag bara skriver på tangentbordet med höger pekfinger. ”-Men hon jobbar ju med marknadsföring och har pluggat  tre år på universitet,” tänker du kanske nu. Jo, det stämmer. Jag skriver hundratals mail, offerter och texter varje vecka med bara ett stackars utslitet pekfinger. Jag lärde mig fel från början och har aldrig lyckats lära om. Har väl aldrig varit tillräckligt motiverad, för jag är rackarns snabb med höger pek och den dag arkeologerna gräver upp mig i framtiden kommer det bli lätt att identifiera mig på mina utslitna pekfingrerleder. Så jag fortsätter göra på mitt sätt. Ok. Check.

Så till den stora frågan. Vem ska läsa det jag skriver här och varför? Ja, varför inte. Jag har aldrig gjort en blogg och utrustad med obotlig nyfikenhet och entusiasm över att lära sig nya saker så tänker jag att prova skadar inte. Och om jag kan inspirera en enda person att bygga något kreativt som en steampunklampa, vikingaklänning eller streetartinstallation eller få en positiv tanke att rulla så är jag glad. Om inte annat så blir den här bloggen en samling projektideer, en dagbok och förhoppningsvis en plattform där jag både kan inspirera och inspireras av andra. Alla kan göra världen lite roligare, lite hållbarare och lite mer färgsprakande en liten färgprick i taget. Den här bloggen får bli en av mina prickar. Om vi är många som gör prickar kommer det bli en fantastisk helhet.

colormap

Flygplansfilosofi & nomadgener

Sitter på ett plan till Barcelona. Moln flyter sakta förbi utanför fönstret och människor runt omkring mig försöker fördriva tiden med tidningar och någon film dom sett förut. Någon strax bakom snarkar högt och det känns som att vi hänger i något slags vakuum.

Jag tycker om att flyga, tekniken fascinerar mig men det blir liksom aldrig samma berusande känsla av att vara på väg som med bil, tåg eller riddjur. Den där berusande känslan av att vara på väg utan att målet spelar någon roll, den ultimata frihetskänslan i nuet. Oavsett färdsätt, språk eller kultur tror jag att känslan av att vara på väg är en lika universell lyckoberusning som känslan av att komma hem. Ingen av känslorna behöver ha något med en fysisk plats att göra och lika fort som den tar över hela ens väsen bleknar den bort. Det är lätt att förstå varför vissa människor ger sig ut på en ändlös resa från plats till plats. Rotlösa. Andra borrar sina rötter djupt ner i en plats men drömmer ibland om att släppa allt och bara resa. Den ständiga jakten på lycka. Balansen mellan att vara på väg och att ha ett riktigt hem. Kanske tror våra mänskliga gener fortfarande att vi är nomader. Nomaders gener fostrade i ett samhälle av bofasta. I vilket fall så passar jag på att njuta av den kittlande känslan av att vara på väg så ofta den uppenbarar sig. Ler varmt öven en papperskopp kaffe i tågkupèn, sjunger högt i bilen med nervevad ruta och drömmer om att dansa naken i flygplansgången. Men jag dansar inte naken i det här flygplanet. Tyvärr. Jag tittar artigt ut över vispgräddslandskapet och skriver ner mina tankar på min kantstötta laptop istället.

Och jag fyller mina öron med musik från två gatumusiker jag träffade på i Visby för ett par somrar sen. Det är sådan där musik som liksom sakta sipprar ner genom hörselgångarna ner i själen och sprider en mjuk, skön känsla men med en gnagande eftersmak som ligger där och viskar om frihet och osedda platser och möten. Har du ork att resa dig upp och gå eller mod att stanna kvar, det är frågan. Och sen smyger sig den där gamla frågan om vad som är meningen med allt det det här in i mitt medvetande och jag undrar om alla andra på planet också brottas med sina nomadgener?

fotsteg

Disk & främlingsfientlighet

Har just diskat och gått utanför min egen comfortzone. Hur då tänker du?

Jo, jag valde att samtidigt lyssna på prästen Tomas Sjödins vinterprat i P1. I normala fall skulle jag fått en allergisk reaktion av titeln präst och genast valt en annan vinterpratare…MEN nu bestämde jag mig för att ta mig tid att med öppet sinne lyssna på någon som jag anser är väldigt olik mig i tankesätt. Bör tillägga att jag har dålig erfarenhet av präster och människor som är djupt religösa. Med en obekväm känsla i magen och ordet hycklare cirklande i huvudet började jag lyssna och redan efter 5 min blev jag överraskad över hur mycket vi trots allt har gemensamt. Det visade sig att jag och prästen Tomas Sjödin delar en hel del tankar kring glädje och meningsfullhet och dessutom gillar samma singasongwriters.

Jag utmanar nu alla att ta sig tid och våga lyssna på någon som har en helt annan politisk, religös, eller kulturell syn på livet, universum och allting än du har. Självklart blir man ofta besviken och rent förbannad men ibland glittrar insikter om likheterna till och man blir en större och mer empatisk människa. Jag tror inte att vi kan stoppa utvecklingen av främlingsfientlighet i Sverige genom att enbart visa vilka idioter SDs anhängare är. Vi måste vara en positiv utveckling i samhället som inte skriker högre utan istället är mer äkta. Börja vara bra förebilder för alla omkring oss. De kommer inte hända något över en natt. Men det kommer vara värt det. För att åstadkomma förändring i samhälle fyllt av klyftor måste man våga gå utanför sin comfortzone och bjuda in människor som man inte skulle valt annars. Kärlek och respekt.

Är du nyfiken på Tomas Sjödins Vinterprat i P1 så finns det här.Vinterpratare i P1

disk